Motion till Kyrkomötet 2005:57 av Gun Andersson Dokumentering av de kyrkliga textilierna

Kyrkomötet Mot 2005:57

Förslag till kyrkomötesbeslut

1. Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att skyndsamt inventera församlingarnas kompetens att på ett korrekt sätt och med identifierbara uppgifter föra inventarieförteckning över sitt textila innehav från leveranstillfället.

2. Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att initiera insatser för att underlätta för församlingarna i deras inventariearbete, i syfte att stärka och erkänna det kyrkliga textila kulturarvets betydelse och ge det en rättvisande historiebeskrivning.

3. Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att initiera insatser för att bistå församlingarna i arbetet med att synliggöra förteckningarna.

Motivering

Det finns en spridd och stark oro över att församlingar inte tillfredsställande inventerar och dokumenterar sitt textila innehav på ett betryggande och korrekt sätt. "Mässhake röd", duger inte för att identifiera en stulen eller på annat sätt förlorad kyrklig textil. En noggrann beskrivning är en förutsättning för att t.ex. ett stöldregister skall fungera.

Det är församlingens ansvar att inventera och förteckna sina kyrkliga textilier i en inventarieförteckning. Den skall alltid vara förtecknad enligt (SFS 1988: 950, kap. 4 och SFS 1988:1188 § 19). De kyrkliga inventarieböckerna är offentliga handlingar, dokument för att bevara vårt kulturarv, belysa utvecklingen, göra skeendet begripligt för framtiden och fungera som underlag för forskning.

Den knapphändiga dokumentationen kan bero på brister i kunskap om textil och hur man korrekt skall beskriva den. Det kan också bero på underlåtenhet att föra in uppgifter trots lagen. Vid dröjsmål av dokumentation kan tidigare tillgängliga uppgifter ha fallit i glömska. En kyrkligt textil bedöms efter 30 år i bruk ha fått ett kulturhistoriskt värde, och skall alltid vara förtecknad enligt lag, men ingen konstnär, eller någon annan, som levererar en kyrklig textil skall behöva vänta i 30 år eller mer på att få sitt arbete förtecknat med kanske förvanskade uppgifter och snedvriden historiebeskrivning som följd.

Svenska kyrkan är en kulturbärare med stort ansvar. Den bevarade svenska textilskatten är unik på grund av att den är obruten, till skillnad från hur det är i övriga Europa. Men vårt textila kulturarv riskerar nu att gå till spillo på grund av oförstånd och okunnighet. Att återskapa förlorad textil är oftast inte möjligt.

Kyrkan försöker motsvara allmänhetens förväntningar med att hålla kyrkorummet öppet och får då många spontana besök. Dessa kyrkorum kan ha överraskande många besökare under icke gudstjänsttid. Det är ett stort misstag, dels med tanke på alla intresserade besökare, dels med tanke på det framtida kulturarvet, att då inte ha utförligt dokumenterat och synliggjort det som är i kyrkans vård.

Kvinnor i Svenska kyrkan har på uppdrag av Kyrkostyrelsen ett projekt (2003–2005) att dokumentera de kyrkliga syföreningarnas historia. Projektet har tyvärr fått erfara exempel på tillfällen då värdefulla textilier fördärvats och då enbart på grund av okunskap. I doktorsavhandlingen I helig skrud av Ulla Mo, 2003, (bilaga 1 sida 4), står: "Kyrkornas inventarieförteckningar, som, när det gäller textilier, i allmänhet är långt ifrån fullständiga, har, med få undantag, inte varit till stort gagn". Doktoranden påpekar också "att kyrkornas textilier, med ytterst få undantag, är kulturminnesskyddade enligt lag".

Eftertanke, engagemang och bättre organisation av en alltmer osynliggjord inventarieförteckning behövs. Bra och väl skötta inventarieböcker bör uppmärksammas på olika sätt. Att man med uppmuntran noterar arbetet kring inventarieböckerna som en angelägenhet för hela församlingen. Man skulle t.ex. kunna utforma ett standardformulär där varje leverantör eller gåvogivare av textilier till kyrkan får lämna sådana uppgifter att identifiering av föremålen blir möjlig. Synpunkter från Riksantikvarieämbetet, Länsstyrelsen, Länsmuseerna och Polisen med flera, kunde underlätta utformandet av ett formulär. Avsikten skulle vara till hjälp för dem som lämnar uppgifter, och för dem som registrerar uppgifterna i inventarieförteckningen, så att inget moment blir överhoppat eller bortglömt. Kopia i retur till uppgiftslämnare behövs för att rätta till fel och missförstånd i tid. Detaljrika, gärna digitala, bilder i anslutning till de beskrivna föremålen skulle också vara mycket användbart att ha tillgång till.

Stockholm den 24 juli 2005

Gun Andersson